Den absolut största utgiftsposten och grunden för vår förening är underhåll av våra vägar.
Nedan är beskrivning av varför åtgärder görs och hur dom görs.
Vägarna måste vara rätt konstruerade och underhållna. Vägen slits av nederbörd, tjäle och användandet. Den absolut största påverkan är hastigheten och hur tunga fordon som trafikerar vägen. Hastigheten 30 km/tim sliter betydligt mindre än 50 km/tim och en lastbil har till exempel upp till 16 gångers högre belastning än en personbil.
Löst grus och/eller vägdamm
Det ytliga slitaget beror oftast på att det finkorniga materialet i grusvägens slitlager har försvunnit.
Hastigheter över 30 km/tim gör att det grövre materialet lossnar och hamnar i strängar i mitten och längs vägkanterna. Hastigheter över 30 km/tim gör att vägmaterialet slås sönder (de små, små gruskorn som vi vanligtvis kallar damm) så att gruset släpper och rullar ner i dikena och dammet blåser bort.
Detta motverkas genom dammbindningsåtgärder med ett medel som heter Dustex som är ett helt miljövänligt dammbindmedel som utvinns ur lignin som är huvudbeståndsdelen i träd. 
Man skulle kunna kalla det naturens eget lim. Dustex limmar ihop de fina partiklarna i vägen med det grövre gruset och förhindrar därmed dammbildning även när det är torrt.
Denna åtgärd görs oftast på försommaren då det börjar bli torrt och stenarna på vägbanan inte är bundna genom en viss fukt.
Slaghål (potthål)
Slaghål, eller s.k. potthål, beror ofta på att vägen inte har ett tillräckligt fall och att vatten blir stående på vägen vid regn. Då krävs att vägen hyvlas för att få ett tillräckligt fall och vinkel så vattnet rinner av samt att grusslitlagret förbättras. Denna åtgärd görs en gång på våren och en gång på hösten.
En annan orsak kan vara att vägkonstruktionen inte har tillräcklig bärighet. Tänkbara åtgärder i ett första skede kan vara att potthålen lagas med grusslitlager, dammbindningsmedel och vatten, men återkommer potthålen trots lagning så beror det förmodligen på dåligt tvärfall och/eller felaktig materialsammansättning. Då måste vägbanan på djupet förbättras med annat material som har högre bärighet.
Korrugering (tvättbräda)
Orsakerna till korrugering kan vara att kornstorlekssammansättningen i slitlagret har försämrats, till exempel genom trafikslitage, genom att gruset har kastats från vägbanan eller helt enkelt dammat bort. För att komma tillrätta med problemet förbättras kornstorleksfördelningen i grusslitlagret, dammbindningsåtgärder vidtas och en djuphyvling av vägbanan ända ner i botten av vågdalarna genomförs.
Det är egentligen endast för hög hastighet som skapar detta problem. Så det är därför vi konstant uppmanar till att inte köra fortare än 30 km/tim. Åtgärdas genom hyvlingen och att vi lagar eventuella skador så fort dom uppkommit.
Stenar eller block
Om vägens undergrund består av tjälfarligt material, som dessutom innehåller större stenar eller block (kornstorlek större än 600 mm), så är risken stor att det med tiden tränger upp stenar och block i vägytan med ojämnheter som följd. Förutom att avlägsna stenar och block samt återfylla håligheterna är en mer övergripande förbättring att se till att förbättra diken och sänka grundvattennivån i vägen.
Detta utförs när vi identifierat problemområden.
Vatten
Vatten är en stor riskfaktor och de flesta underhållsåtgärder som bör göras bygger på att hålla vattnet borta från vägkroppen, både i flytande och frusen form. Detta förklarar att dikena inte är till för fastigheterna att leda bort vatten i, utan för att vägen ska vara torr. För hög vattenhalt i vägkonstruktionen orsakar – förutom slaghål och uppskjutning av stenar och block – dålig bärighet, ytuppmjukning och deformationer av tung trafik samt skador som erosion, tjällyftningar, -skott och -sprickor.
För att minska risken för skador orsakade av vatten är det viktigt att sköta det löpande underhållet. Så kratta ur grenar och skräp ur dikena framför fastigheten för att vägens vatten ska kunna ledas bort.
Större dikningar och reparation av vägbanan görs löpande där behov finns.